Bilden har ingenting men ämnet att göra, hittade inte bilden jag letade efter.
Ett av mina starkaste minnen från när jag var liten var julafton -93.
Jag var 2 och ett halvt år och vi firade jul hos min mormor och morfar.
Av morfar fick jag en JÄTTEdocka, nästan lika stor som mig.
Den kunde prata.
Shit, jag älskade den. Satt och kramade den hela tiden, släppte den inte ens när jag sov.
Jag var väldigt tyst som barn, sa nästan ingenting.
När jag fick dockan stod jag bara tyst och kände på henne.
Och jag tänkte: Är hon verkligen min?
Jag älskade den dockan.