Kajsa Holmgren

Ny design, inte den bästa men det funkar tills jag får tillbaka min dator :)

Sitter och funderar på om man inte ska försöka knåpa ihop en ny design kanske.

Nån som har nått förslag?

Update:

Jag försöker och försöker men datorn strejkar bara.

Sista rubriken på daglistan nu. Måste bara se till att hålla uppdaterandet uppe nu efter det hela:)

Jag vet inte vad jag ska ta som sista ögonblick... Men eftersom att vi är nära nyår så kan vi ta förra nyåret.

Nu kommer en gammal bild igen, sorry.

27/12 2009 åkte jag ner till Malmö för att träffa Micke och fira nyår med honom.

Det var första gången jag träffade honom. Vi hade pratat i telefon och på msn dagligen i 2 år.

Jag var nervösare än nervösast, men mådde inte illa eller nått sånt.

Tills ungen bredvid mig på planet spydde dom sista tio minuterna i luften. Usch då mådde jag illa.

Men jag lyckades stänga bort det.

Vi båda var väldigt trötta när jag kom fram vid 8 på morgonen, han hade jobbat natt och jag knappt sovit nått.

Så det första vi gjorde va att somna i soffan.

Väl på nyårsafton så får jag träffa hans bästa kompis och hans tjej. Väldigt trevliga och snälla, men jag är ju lite som jag är när det gäller nya människor. Men det gick bra.

Kommer ihåg när jag skulle åka hem sen, jag hade ingen lust.

Han lämnade mig tidigare vid stationen för att vi båda inte riktigt klarar av att säga hejdå.

Tåget var 2 timmar försenat, stationen hade ingen värme och jag frös häcken av mig.

Tåget kom tillslut och jag får sitta bredvid en gubbe som brer ut sig och luktar konstigt.

Uscha... Men jag pratade med Micke i telefon en del av vägen och ist för att komma hem 19.00 kom jag hem 22.00 typ.

Men det var klart bästa nyåret jag haft hittills.

Får se om detta lyckas knäcka det ;).

28 December 2010

Lennartsnäs, Kungsängen

28 December 2010

Lennartsnäs, Kungsängen

(Vilken hemskt ful text till namnet jag hittade :P haha)

Mina ambitioner är att bli fotograf och bo på en gård.

Ganska stor gård.

Och enligt Facebook ska jag ha 7 barn så lär behövas utrymme ;)

Jag vet att många tror att jag kommer säga pappa nu.

Och jag saknar pappa över allt annat, men jag vet att det har blivit mycket pappa nu.

Så jag försöker skära ner på det.

Det jag saknar nu, är att ha nått att göra något på dagarna...

Träffa kompisar, men alla pluggar långt borta eller bara bor långt borta.

Jag har nästan inga kompisar kvar som bor nära som inte pluggar eller jobbar under dagarna.

Jag har två favoritplatser.

Bilden visar båda.

Vässarö, det finns ingen plats med så pass mycket kärlek som där.

Och Havet. Har seglat sen jag va 1 år. Nu finns även Pappa och Morfar med mig på havet.

Min största rädsla just nu är att mamma eller någon av mina bröder dör.

Vet inte vad jag skulle ta mig till då.

Jag skulle gå under, aldrig komma upp igen.

En fin vän sa att det är lite tråkigt med gamla bilder, och jag kan inte annat än att hålla med honom.

Så jag har letat lite och försökt.

Nu har jag fixat så jag kan fixa bilder, inte på det sätt jag vill men det går lite iaf.

Dock tar det lite tid då datorn jag använder nu har några år på nacken och inte är den snabbaste.

Dom som sköter dells hämt- och lämn service hade avslutat ärendet så det är därför dom inte hämtat min dator.

Men imorrn kommer dom för hoppningsvis. Annars får jag krupp.

Kan inte riktigt vänta så länge. Behöver MIN dator för kommande projekt.

Vill starta dom projekten så fort som möjligt.

En liten svag uppdatering :)

...Bild på snö på min balkong från i år. :)

Saknad.

Det får mig att gråta.

Speciellt saknaden efter pappa.

Eller egentligen är det väl som min kompis Tesi sa:

En längtan efter att han ska komma hem igen.

Att se mamma gråta eller en väldigt nära kompis gråta får mig också att gråta.

Att se någon som jag tycker så mycket om, vara ledsen är svårt.

... För att det blir mycket bilder som redan lagts upp, men min dator är trasig så jag har inte så mycket att välja på "/

Kompisar och att fotografera får mig att må väldigt mycket bättre. :)

Jag vet inte om jag kan säga att det upprör mig men jag blir ju ledsen av det så då upprör det väl mig.

Kanske, aja.

När folk beter sig som att man har fel eller inte kan någonting fast de vet att man har rätt eller visst kan det.

Allt för att dom ska få rätt.

Det får oss som redan har väldigt dåligt självförtroende att må sämre.

Jag har väldigt svårt att ta plats, jag tror inte på mig själv och tycker att jag inte kan nått.

Men när jag vet att jag har rätt blir jag lite mer självsäker just då.

Sen kommer någon och säger "Nee" även om det är på skoj så tar jag åt mig.

I vissa fall kan jag bara skjuta ifrån det, inte bry mig.

Men när det går för långt och man verkligen blir dumförklarad så kan jag bli ledsen.

Även om jag inte visar det så tar jag åt mig.

Det är nått som upprör mig.

Han som tagit bilden är bra på sånt :).

Att vänta på att dom ska komma och hämta datorn är nog den jobbigaste väntan som finns.

"Dom kommer och hämtar den mellan 8-17"

Jaha då va hela dagen uppbokad.

Önskar bara att dom kom snart så jag kan få göra nått annat.

Sen att jag inte vet vad det skulle vara är en annan sak.

Canon EOS 1000D, 50/1.8

2010-01-08

Det här gänget har jag jobbat lägerskola med.
Dom har också hjälpt mig genom min pappas bortgång.
Alla på sitt egna sätt.
Dagen då den här bilden togs var en utflycktsdag.
Vi åkte för att köra gocart och sen kolla hur man gör ost och kolla på kossor.
Vi åkte även till Eriksdal tror jag att det heter (liknande skansen).
Kommer komma ihåg perodien, människorna och just den här utflyktsdagen väääldigt länge.
Så kära Lägerskola ht-10 Var ligger landet där man böjer bananerna?
Jag kommer nog alltid att älska er:)

♥

Den här månaden har gått ganska snabbt.
Har köpt ganska mycket till kameran.
Har köpt gymkort och simmar och gymmar typ varje dag.
Nu har min dator gått sönder. Sitter vid mammas dator.
Snart är det julafton.
Just idag är det EN månad kvar tills Gabz och jag åker till Egypten :D.
Ska troligen skicka in datorn imorrn så vet inte hur det blir med uppdateringen,
för hoppningsvis kan jag låna mammas dator någon gång ibland :).

Det finns så  mycket som jag ångrar.

Saker jag inte sagt men borde sagt.

Saker jag sagt mig inte borde.

Saker jag gjort men inte gjort. Och tvärt om.

Det är ett svårt tema det här.

För det finns så mkt.

Nu är nyårsklänningen på väg hem också.

Men nu är det fan köpstopp för mig.

^-^

Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte vilken som är min favoritfödelsedag.

Kanske den då min mamma var hemma hela min födelsedag för första gången och inte på möte utomlands och kom hem på kvällen.

Eller min 18 års dag.

Eller den jag hade min första tjejmiddan, enda också för den delen.

Eller den jag fira på Vässarö.

Eller då jag fyllde 19 och Gabz och Elise gick ut och tog en drink med mig dan efter.

Eller jag vet inte.

Där har ni mina nyårsskor. Köpta på have2have.se

Pack up your troubles in your old kit bag
And bury them beneath the sea
I don’t care what the people may say
What the people may say bout me.

Mina föräldrar hade sin första dejt 2 November 1981.

Mamma heter Désirée och är född 29 Oktober 1959.

Pappa heter Mikael och är född 30 September 1952.

Gifte sig 5 augusti 1983 och höll ihop tills döden skilde dom åt.

Dom höll ihop i halva pappas liv och hela mammas vuxna liv.

Jag hade inte kunnat önska mig bättre föräldrar.

De har uppfostrat oss barn otroligt bra, och på ett sätt så vi vet hur vi ska ta oss fram i livet.

Mamma är en av mina bästa bästa kompisar.

Pappa är bäst, lätt att prata med och hjälper en när man behöver.

Båda mina föräldrar är jurister, duktiga sådana (även om jag inte är så insatt).

Min pappa dog nu i september.

Men han finns alltid med mig och det är därför jag pratar om honom som att han fortfarande finns och är.

Där har ni lite kort om mina föräldrar.

:)

Min dröm väldigt länge har varit att jobba som fotograf.

Dock vet jag inte om jag kommer klara av det.

Jag ska söka till en skola i Forsa med ett års fotolinje.

Vi får se hur det blir.

Här är den första bilden jag tog med min första egna systemkamera Canon EOS 1000D

11 Augusti 2008

3 Augusti 2009 samma Kamera

5 Augusti 2010 Samma kamera

7 December 2010 Canon EOS 7D

Man utvecklas iaf.

Men tankarna ändras hela tiden

Min första.

Den är inte så snygg men den var god:)

Ett år idag :D

Förutom när jag var på gymmet... Då hade jag gymkläder på mig:)

Och hon tränar snabbt^^

den är inte så fin men det är första jag gjort :)

Jag och Gabz åker till Egypten i januari :D

I min kameraväska har jag:

Canon EOS 7D

Canon EFS 17-85 IS USM

Canon EF 50/1.8

Sigma DC 70-300mm 1:4-5.6 (macro på 200-300)

Sunpak auto 266 D

Canon BG-E7 Batterigrepp

Canon RC-6 (fjärrkontroll)

Hundgodis

Bajspåse

Batteriladdare till kameran

Mobilladdare

Kamerasladd för att överföra bilder

Papper

Topprepskort

hjärt-lungräddnings samt AED-hjärtstartare kompetenskort

Försvarets hudsalva

Acesskort, bankkort, id

Internetdosa

Nycklar

Mobil

Axelband till min byxdress

Microfiberduk

Glasögonduk

Lapp där det står "We love you Bruden!"

Fodral till laddare och sladd till kameran

Minneskortsfodral (litet och stort)

Burton mössa

Ett lås

Trasiga hörlurar

Det är typ allt :)

Erik
(Mattias gillade inte bilden så finns ingen på honom tills jag hittar en annan)

Jag har två äldre syskon som är 28 och 25.

Dom är världens bästa även om dom kan vara riiiiiiktigt jobbiga och dumma ibland. Men det hör bara till.

Dom hjälper mig om jag behöver hjälp och finns där om jag behöver dom.

Vi kanske inte ringer och pratar med varandra som alla andra gör.

Men när vi behöver hjälp eller bara prata av sig så kan man alltid ringa.

Jag säger det inte ofta. Men.

Jag älskar mina bröder. ♥

Skabbig och fin, hemma efter en helg på ön.

En helg utan dusch, men med massa lek i snön.

Jag har ingen riktig tro.

Jag tror att de som dör finns där uppe och vakar över oss, men också att de gör det dom älskade att göra eller önskade att de kunde göra. Jag tror tex att pappa är ute och seglar jorden runt i sin båt som han har byggt själv. Men jag tror inte på nån gud eller nått sånt. Men ändå finns dem alltid vid våran sida.

När jag vill att nått ska hända så frågar jag pappa eller morfar eller farfar om inte nån av dom kan hjälpa mig lite på vägen.

Jag tror mer på att ta dagen som den kommer, ta det som händer när det händer.

Carpe Diem helt enkelt.

Carpe Diem