Kajsa Holmgren

Min första bästa kompis hette (heter) Andrea.

Vi blev bästisar i 2an och det höll ända till mitten av 5an.

Helt plötsligt var jag ingenting längre.

Vet inte vad som hände, tror inte hon vet det heller.

Det var tråkigt att det blev som det blev.

Men idag har jag 4 bästa kompisar (ja man kan ha fler)

Mamma, Gabz, Karin och Ingrid.

Maaaaassa fina bästisar :)

<3<3

I det har huset, våning 4, ingång B, har jag och min familj bott i 16 år.

Vi flytta hit julen 1994 (december). Jag var alltså 3,5 år.

Här har jag varit med om mycket.

Jag gick på dagis i samma hus som vi bodde.

På min första förskoledag, skoldag och gymnasiedag har jag vaknat i samma rum, dock inte samma säng.

Här har jag haft födelsedagar, examendagar.

Här har jag gråtit av skratt till olika kommentarer och händelser.

Här har jag gråtit floder efter hjärtkrossand farväl, allt från dumma killar till min pappas död.

Här har jag hört skottdraman.

Här har jag blivit immun mot polisbilars, brandbilars och ambulansers sirener.

Jag har alltid tyckt att det här huset är OTROLIGT fult, men det gör inget för det är ett bra hus att bo i.

Det är en fin mysig lägenhet, bra läge och jag har nära till att köpa strumpbyxor om jag skulle sakna ett par.

Jag trivs men ändå inte, jag vet inte varför men så är det väl alltid?

Bilden har ingenting men ämnet att göra, hittade inte bilden jag letade efter.

Ett av mina starkaste minnen från när jag var liten var julafton -93.

Jag var 2 och ett halvt år och vi firade jul hos min mormor och morfar.

Av morfar fick jag en JÄTTEdocka, nästan lika stor som mig.

Den kunde prata.

Shit, jag älskade den. Satt och kramade den hela tiden, släppte den inte ens när jag sov.

Jag var väldigt tyst som barn, sa nästan ingenting.

När jag fick dockan stod jag bara tyst och kände på henne.

Och jag tänkte: Är hon verkligen min?

Jag älskade den dockan.

Min kompis Sommer såg min frågan om hur jag skulle uppdatera bloggen mer och gjorde en egen lista till mig.